Creating

I love creating. Most times I hate that I love it and spend exuberant amounts of attention on forgetting that. I make up excuses to not do it, and when they run out I make excuses to never publish anything of what I do create. Whether it be music, writing or photography it’s scary exposing myself in what I make and I shove it to another day.

I’m working on becoming better at that, therefore I refuse to press “save draft”. At least not this time. This time it’s publish.

En dag

En dag tog allt slut. Jag skulle betala all energi jag missat att jag stulit från min framtid. Allt liv som jag lånat, all ork som jag bränt. Det var ett rån som inte varit svårt att göra – det hade känts som det enda att göra. Känslan av självklarhet gjorde att jag aldrig insåg att det var något som kunde tära på mitt inre. Jag trodde att jag kunde vara ditt allt och lät dina behov dölja min trötthet. Förlåt för det.

En dag gick jag sönder. Jag tror det var en vanlig dag, jag minns den inte så bra. Minnet försvann tillsammans med mitt jag, mitt driv och min skärpa. Att plocka upp mig och sätta tillbaka alla bitar var ett arbete Första månaden höll jag huvudet över vattnet, men knappt mer än så. Jag sov, jag åt, jag fanns. Dagarna gick utan distinktion däremellan. De gick till och med snabbt snabbt – någon energi att ha tråkigt fanns aldrig där.

En dag var det dags att vara igen.
Titta djupt på mig och var jag var.
Komma fram till var jag ville och vägen dit.
Gråta och ha de samtal man helst aldrig skulle vilja ha.
Packa och städa.
Flytta.

En dag var det dags att må bra igen.